Sara,

Idag gick Sebastian bort. Mycket sorligt då denna hund har gett många härliga minnen. Men så är det för alla, inget man kan göra åt. Även om man hade hoppats att han hade levt mycket längre.

Så fort jag tänker på Sebben så tänker jag på när vi var i Säfsen och mamma hade råkat ha dörren lite på glänt. Efter ett tag upptäcker vi att Sebben är borta och bestämmer oss därför för att gå ut och leta (självklarhet). Vi möter några tjejer som hävdar att de hade sett hunden gå bort mot pulkabacken. När vi har kommit dit ringer mamma och säger att Sebben är tillbaka. Det var pappa som fångade in honom, eller fångande och fångade han slängde sig över honom. Alltid ett roligt minne.